Skolstaskolan 180 elever
Skolstaskolan: 180 elever
Vecka 13 Vecka 14 Vecka 16 Vecka 17 UTVÄRDERINGAR Utvärderingsresultat BAKGRUND: Hej! Jag heter Göran Davidsson och är utbildad lärare. Jag driver projektet tillsammanskraft till 1000 tillsammans med flera företag i Enköpings kommun. Tillsammans vill vi göra något för att förebygga den destruktiva våldsspiralen som vi idag ser i vissa kommuner i vårt land. Genom att erbjuda skolorna en kostnadsfri utbildning som vi kallar INRE STYRKETRÅNING vill vi skapa en trygg uppväxt för våra barn och ungdomar i Enköpings kommun. Läs mer om projektet på hemsidan. Jag har jobbat som mellanstadielärare i Enköpings kommun sedan 1980. Sedan 2000 har jag haft en central tjänst i kommunen där jag hade tre huvuduppdrag. Mitt fokus var att stötta skolorna med grupperutveckling, värdegrundsfrågor och pedagogiskt ledarskap. Sedan 2014 är jag egen företagare och föreläser om tre viktiga verb då vi vill skapa en magisk tillsammanskraft. Ett av mina favoritämnen är: ARBETSGLÄDJE – ett tillsammansprojekt Jag betonar alltid vikten av att alla på en skola mår bra, Bygger gärna goda relationer och tror att barn vill ta ansvar och samarbeta om de bara kan. Ibland står något i vägen. Med INRE STYRKETRÄNING vill jag vara med och bidra till tryggare och mänskligare skolor. Min målsättning är att tillsammans med elever och personal på respektive skolor och även respektive föräldrar skapa magiska skolor där ingen får några beständiga knutar i magen. OBSERVERA att allt jag skriver i denna blogg är mina privata tankar utifrån mitt pedagogiska perspektiv. Tar tacksamt emot dina reflektioner så att jag kan skruva till texten så att den blir bättre och mer användbar för oss som vill skapa en tryggare och mänskligare skolvärld. 24 november 2021: Inbjuden för att berätta om projektet och INRE STYRKETRÄNING för Skolstaskolans ledningsgrupp. 15 februari 2022: Presentation för personalen på Skolstaskolan. 30 mars kl 18.00 Föräldramöte på Skolstaskolan 18-19.29
ELEVPASS: Tisdagarna och onsdagarna vecka 13, 14, 16 och 17
Vecka 13: ANSVAR
Presentation av Göran och SuperStyrkan tisdag 29 mars kl 8.20 – F-klass tisdag 29 mars kl 10.10 – 4:orna tisdag 29 mars kl 12.10 – 3:orna onsdag 30 mars kl 8.20 – 1:orna onsdag 30 mars kl 10.10 – 5:orna onsdag 30 mars kl 12.10 – 2:orna UPP Första affischen 2022 Vecka 14 PRESENTATION SuperStyrkan får en knut i magen Jag (Göran Davidsson) berättade om en skolklass i Hummelstaskolan som skapade magi då de möblerade om klassrummet. Om alla är med och vill bidra för att nå ett gemensamt mål kan det bli magiska resultat. Vi pratade om ordet strategier och vikten av att utveckla våra strategier så att vi ständigt utvecklar det vi gör. Orden ANSVAR-SAMARBETE-STIL lyftes som viktiga utvecklingsord. Under klassens ommöblering till ett U för att alla skulle se varandras ögon fick personal i klassrummet försöka hitta någon händelse som lyfte orden ANSVAR, SAMARBETE och STIL . Efter ommöbleringen fick någon i personalen berätta vad de såg som var ansvarsfullt, samarbetsinriktat eller stilfullt (respektfullt). Detta sker varje pass. I mogna grupper kan eleverna ta över denna ”bekräftelsedel”. Jag berättade också sju saker om mig själv. En sak var en lögn. Eleverna fick gissa vad jag ljög om. Efteråt fick alla veta vad som var en lögn. I vissa klasser var det någon som sa att det var okej att ljuga. I andra klasser tyckte alla att man inte fick ljuga. Prata gärna hemma om om vad ni tycker. Finns det lägen då man kan/ska ljuga? Vad händer med tilliten om någon får veta att någon ljugit om något? Vi pratade också om begreppet ”grupptryck” och att det krävs styrka för att våga gå sin egen väg trots ett starkt grupptryck. Huvudbudskapet under första passet var att vi alla kan få knutar i magen. Under min presentation berättade jag att jag fick en knut i min mage som efter mer än 20 år sitter kvar och fortfarande skaver. Jag berättade att en elev som jag var vän med dog då han gick i nian. I två veckor visste vi inte om han skulle överleva eller ej. Under dessa två veckor tog jag hand om min stora knut i magen genom att hugga ved nästan varje kväll. Jag berättade att jag under begravningen bestämde mig för att bidra till att alla barn på våra skolor får må bra. Efter händelsen började jag jobba med INRE STYRKETRÄNING och föreläsa på skolor i hela vårt land. Jag visade till slut ett magiskt rep som förklarade att det inte är farligt att få knutar (konflikter) då vi är tillsammans. Det viktiga är att vi vill försöka lösa upp våra gemensamma knutar och slippa få dem som hårda dubbelknutar i våra magar. Då vi tillsammans fick repet att sväva insåg vi att vi
tillsammans kan vara med och skapa magi tillsammans.
Vecka 14: ANSVAR
Om empati/medkänsla och hur vi kan förändra världen genom att smitta med vänlighet och göra ”Det Lilla Extra” för oss själva och andra.(DLE) tisdag 5 april kl 8.20 – F-klass tisdag 5 april kl 10.10 – 4:orna tisdag 5 april kl 12.10 – (14.00) 3:orna (uppdelade i två grupper) onsdag 6 april kl 8.20 – 1:orna onsdag 6 april kl 10.10 – 5:orna onsdag 6 april kl 12.10 2:orna (Mikaelas grupp) onsdag 6 april kl 13.00 2:orna (Monas grupp) UPP Andra affischen 2022 Vecka 14 En lektion om empatiförmågan (medkänslan) med utgångspunkt i Nonviolent Communication.(NVC) (Nämner inte det engelska begreppet till eleverna) INRE STYRKETRÄNING vill förhindra att vi får knutar i våra magar då vi är tillsammans med varandra på vår skola. Genom vår förståelse att vi alla påverkar varandra med vårt sätt att vara kan vi försöka att sluta bli vargar som visar tänderna så fort vi inte förstår eller att det inte blir som vi vill. Genom att vara lite mer som giraffer (ett djur som har bra överblick och ett stort hjärta) kan vi försöka bli bra att lyssna in och förstå hur andra tänker och tycker. Då skulle vi kunna säga att vi tränar vår medkänsla och blir bra på att prata ”giraffspråket”. Jag (Göran) börjar lektionen med att berätta en berättelse om två personer som hade ANSVAR att städa olika hotellrum. De lyckades bra med att ta sitt städANSVAR men de var lite extra vänliga och gjorde lite extra. Genom att de gjorde ett vänligt bus med barnens gosedjur (då barnen var ute och badade) fick de barnen i en familj att bli extra glada. Barnens gosedjur började leva! Föräldrarna till barnen blev också smittade av glädje. Vi funderar på om de som städade och gjorde DLE (Det Lilla Extra) tyckte det var extra jobbigt eller om städningen blev lättare då de samtidigt smittade med glädje. Vi funderar också på vad hotelldirektören tyckte då de som hade ANSVAR för städningen inte bara städade utan också tog sig tid att smitta med vänlighet och glädje. Vi gör om berättelsen från att gälla ett hotell till att bli en berättelse om vår skola. Här och nu! Vad kan vi lära oss av berättelsen? Vad skulle hända om vi tillsammans skulle bestämma oss för att bli lite mer som giraffer och smitta oss själva och andra med vänlighet och glädje? Alla tjänar på om skolan blir en skola där vi smittas av vänlighet. Många bestående knutar kommer då försvinna. Rektorn (vår hotelldirektör) blir glad. Men också alla föräldrar, all personal och alla elever och alla som besöker skolan. Det blir lättare att lyckas med kunskapsmålen. Utmaningen till pedagoger och föräldrar: ANSVARSUTVECKLING tillsammans med varandra samt våra barn/elever. Tänker vi: BARN KAN TA ANSVAR OCH SAMARBETA OM DE BARA VILL! eller BARN VILL TA ANSVAR OCH SAMARBETA OM DE BARA KAN! Hur vi tänker är avgörande i hur vi bemöter våra elever/barn. Som vuxna har vi ett stort ANSVAR men också stora möjligheter att vara med och stötta barnen/eleverna i sin inre utveckling. Vi är barnens förebilder. Barn lär sig beteenden genom att härma oss. Vad smittar vi med? Är vi mest som vargar eller giraffer? Nonviolent Communication (NVC) är ett medkännande och reflekterande sätt att kommunicera på. Det leder ofta till mindre aggression och irritation både i oss själva och i människor som vi kommunicerar med. Är vi vargar eller giraffer då vi är med våra barn/elever? Eller då vi träffar pedagoger/föräldrar? Som varg reagerar vi ofta oreflekterat. Vi använder ofta våra snabba tolkningar om andras agerande. Många kommentarer börjar med ”Du är så…” ”Han är så…” Som giraffer är vi mer reflekterande och inser att vi alla skapar varandra. Vargar som snabbt tolkar situationen hamnar lätt i hot, skäll, belöningar, bestraffningar och beröm (uppifrån och ner). Giraffer observerar situationen och lyssnar in, tar in informationen så objektivt som vi bara kan, funderar, reflekterar och använder bekräftelser istället för beröm. Istället för ”Du är duktig” (vargspråk) säger giraffen ”Vad glad jag blir”. Giraffen använder JAG-språk istället för DU-språk. Vargar fokuserar på prestationen. Giraffer på processen. Testa om du pratar giraffspråket eller vargspråket då dina barn/elever ger dig en teckning som de ritat. Vad säger du? Fastnar du värderingar och fokuserar på resultatet, eller säger du något som utan värderingar lyfter processen och mer fokuserar på den känslan som gåvan av teckningen gav dig. ”Tack, vad (känsla) jag blir!” ”Märker att du ofta ritar. Det verkar som om du gillar att sitta ner i lugn och ro och skapa saker med pennor och papper”. Då vi hamnar i en konflikt kan giraffspråket vara skillnaden på dåligt mående och sjukskrivningar eller arbetsglädje och magisk tillsammanskraft. Om du vill öva på giraffspråket kan då följa dessa enkla steg. Om vi använder giraffspråket byter vi ut prestationsvärderingar till ett processtänk. Många barn som växer upp i dagens samhälle värderas kanske allt för ofta (mina reflektioner). Tävlingshets och ständiga jämförelser är en vardag för många av våra barn/elever. I många klasser finns det en hierarkisk ordning där barnen har superkoll på vilka som är överst och underst i klasshierarkin. Vi vuxna förmedlar (och ska förmedla) att alla är lika värda men ute på rast gäller ofta lekar som motverkar denna värdegrund. Skulle vi titta noggrant på de lekar barnen leker är många lekar just maktlekar. Det finns en skrämmande bok i ämnet för den som vill läsa mer… Boken heter:Maktlekar : det dolda gruppvåldet bland unga av Sannie Wedberg, Sanna Mohr, Stefan Koch Om du läser boken är det viktigt att tänka på att det vi uppmärksammar tenderar att öka. Mitt råd är att vara försiktig att berätta om dessa maktlekar för barn och elever. Däremot behöver vi ha kunskapen för att upptäcka om dessa maktlekar förekommer på skolan/i hemmet. Vissa maktlekar kan vara ytterst destruktiva och skapa en ”tillåtande” våldskultur bland våra barn och unga. Många barn/elever använder maktlekar utan att tänka på vad det är för lek. Ofta börjar det med oskyldiga lekar typ ”Gul bil”. Den som först ser en gul bil får slå den som sitter bredvid. Vissa maktlekar är ren mobbning. Det otäcka är att många av dessa lekar är svåra att få syn på för oss vuxna. Den som utsätts vill inte riskera sin sociala plattform. Nollning är också en form av maktlekar som förekommer bland ungdomar. Sällan får vi vuxna reda på att något barn har utsatts för dessa maktlekar. Barnen/eleverna tror att detta är något som de måste utstå för att få vara med i kompisgänget. Och skrämmande nog har de kanske rätt. Dessa maktlekar är en otäck form av vargspråket. Frågar ni mig finns det en stor risk att dessa varglekar skapar en otrygg värld för våra barn och ungdomar. I en otrygg tillvaro blir det lätt att visa tänderna och bli vargar. Vargar föder vargar! Jag får ibland uppdrag i idrottsföreningar. Inser tyvärr att dessa maktlekar också ofta förekommer inom idrotten. Även bland vuxna lag. Min förhoppning är att denna film från 2012 då svenska landslaget leker en kränkande maktlek inte förekommer längre: Se landslagets nakenlek på träning | Fotboll | Expressen Barn kan lära sig giraffspråket. Bästa sättet är att växa upp i en miljö där andra i dess närhet talar just giraffspråket. Lästips: Om Giraffspråket: Googla ”Marshall Rosenberg” (Det finns en uppsjö av fakta och filmer på nätet.) Lekar bland barn/elever kan förmedla ett hierarkiskt upplägg där barnen/eleverna indirekt tränar på vargspråket. Lekar kan också vara giraffrämjande lekar där alla kommer in från rast utan att någon/några har blivit vargar. Att starta en lektion i ett klassrum med vargar är en utmaning. Tänk så mycket bättre förutsättningarna blir då alla har smittats av vänlighet och glädje. Det är dit vi vill tillsammans! Ett intressant lästips i ämnet är två böcker som har samma utgångspunkt som nonviolent communication utan att nämna begreppet giraffspråket: ”Vilse i skolan” av Ross Greene. (Finns många filmer där Ross beskriver detta på nätet) Böckerna utgår från begreppet: Collaborative & Proactive Solutions och lyfter tre sätt att agera i varje situation (Plan A, B och C) för att utveckla våra barn/elever så att de mår bra och lär sig att ta mer och mer ansvar. Om vi behöver stoppa en farlig händelse är det plan A som gäller: Nu slutar du springa på motorvägen och kommer hit!! Just do it! (vargspråket). Vargspråket kan och bör användas för att vi är rädda om våra barn och vill förhindra att de skadas eller far illa. Plan B handlar om att gå från ett utifrånstyrt ansvarstänk (plan A) till ett inifrånstyrt. Som förälder/pedagog kan vi ta ansvar genom att vara vuxna giraffer och lyssna på barnets perspektiv innan vi fattar avgörande beslut som gäller våra barn. Giraffspråket är helt i linje med barnkonventionens grundbudskap. Boken ”Vilse i skolan” lyfter kraften som finns i varje barn/elev då vi ödmjukt tar vara på den. Med plan B och tanken: ”Together we can do it” kan vi som föräldrar/pedagoger bidra med att ge barn/elever en bra grogrund för att utveckla sin förmåga och vilja ta ansvar för sig själv och vår värld. (Inifrånstyrt ansvarstänk). Plan B signalerar till våra barn att vi vill vara med och ge dem förutsättningarna och förmågan att ta eget ansvar. Genom samtal med barnet/eleven kan vi tillsammans komma fram till lösningar. Innan vi lyckas med detta behöver vi förstå och för en stund ta varandras perspektiv. Dessa samtal kallar författaren Ross Greene för empatisamtal. Som vuxna är det viktigt att vi förmedlar empati. Att vi försäkrar oss om att barnen litar på att vi står på deras sida och vill hitta en lösning tillsammans med barnet/eleven. Fokus är Barnets bästa! (artikel 3) Plan B är ett proaktivt (förebyggande) arbete som vi kan göra tillsammans med våra barn/elever antingen en till en eller i grupp. Tillsammans med barnet/eleven/gruppen tar vi tid att fundera tillsammans hur vi kan lösa framtida problem. Då problemet redan har hänt är det oftast för sent att agera professionellt. Plan C har tre helt skilda grundsyften. Ibland kan barn behöva vara ifred för att själva i lugn och ro få utveckla sina färdigheter. I dessa lägen kan det vara viktigt att köra med Plan C. Dvs man går INTE in och styr upp situationen utan låter barnet/eleven hitta fram till en lösning på egen hand. En helt annan anledning att använda plan C kan vara att det just i ögonblicket inte är läge att ta tag i det som händer. Om en elev/ett barn har räknat fem sidor i matteboken med plus då det skulle vara minustal är det kanske inte läge att korrigera felet just då. Som förälder/pedagog kan det vara bättre att tänka att vi ska försöka vara tydligare med att ge instruktionerna redan från början. Det finns alltid en nästa gång då vi som vuxna kan skruva på våra strategier. Den sista anledningen är att barnet/eleven nått en mogen ansvarsnivå och kan ta eget ansvar. Jag brukar tänka att Plan A, B och C är tre korgar där det ligger olika ansvarsämnen i varje korg. Som familj eller skolklass/grupp kan det vara viktigt att klargöra vad som ligger i korgen där vi som föräldrar/pedagoger bestämmer (Plan A). Det är viktigt att klargöra att Plan A finns för att vi som förälder/pedagog har ett vuxenansvar för att alla barn/elever ska må bra nu och i framtiden. Det är en konst men också oerhört viktigt att ”vuxenbestämma” och använda Plan A på ett lågaffektivt sätt där budskapet både är och känns respektfullt och vänligt. Alltså inte som bilden nedan: Vad ska/kan ligga i korgen där barnet/eleven själv agerar/bestämmer efter sin egen vilja och sin egen inre drivraft (Plan C)? Och slutligen vad ligger i korgen där vi varje gång funderar tillsammans och gör upp en gemensam strategi (Plan B) där vi hittar en gemensam strategi/lösning som känns bra för alla. En lösning där alla kan känna sig som vinnare så att ingen får en knut i magen. Ju äldre och mer moget barnet är desto mer plan C. Hur länge barnet får vara ute en vanlig vardag? Vilken korg? A,B eller C? Hur mycket pengar ska barnet ha i veckopeng? Vilken korg? A, B eller C? Vilen tröja ska barnet ha på sig till skolan? Vilken korg? A, B eller C? Det här sättet att tänka och agera tror jag kan bidra till att utveckla barnens/elevernas ansvarsutveckling. Lycka till! OBS! Dessa tankar och åsikter är mina privata. Jag hävdar INTE att jag har rätt. Det jag hoppas är att vi kan börja tänka tillsammans om hur vi kan få till en tryggare och mänskligare skola för våra barn i vår kommun. VECKANS ”VÄXA”:Växa ANSVAR Vecka 14
PÅSKLOV! Glad Påsk!
Vecka 16: STIL (respektfull stil eller en stil som spräcker bubblor och skapar knutar i magar)
Tredje elevpasset INRE STYRKETRÄNING: STIL – Fokus på integritetszoner, självkänsla, tillit och respekt. Syfte: att skapa förståelse och vilja att vara rädd om sin egen och andras skyddsbubblor (integritetszoner) samt att inse sitt och andras unika värde (1h). tisdag 19 april kl 8.20 – F-klass tisdag 19 april kl 10.10 – 4:orna tisdag 19 april kl 12.10 – 3:orna onsdag 20 april kl 8.20 – 1:orna onsdag 20 april kl 10.10 – 5:orna onsdag 20 april kl 12.10 – 2:orna (Mikaelas grupp) onsdag 20 april kl 13.00 – 2:orna (Monas grupp) Tredje affischen Vecka 16 Om ni frågar mig är det här passet helt avgörande då vi vill skapa ett respektfullt klimat i grupper. Tänker att ordet STIL och RESPEKT hör ihop. Ordet RESPEKT är ett svårt ord. Det har för många av oss en hänsynsfull och omtänksam sida. Men RESPEKT kan också betyda fruktan och rädsla. Om människor som ska fungera tillsammans har olika värderingar då det gäller vad ordet RESPEKT innebär då vi pratar om mänskliga relationer kan det bli stora problem. Lektionen visar att ordet har två betydelser: RÄDD FÖR och RÄDD OM. Det kan vara bra att ha respekt för el, svaga isar och eld. Då menar vi RÄDD FÖR. I skolans värdegrund används ordet RESPEKT då vi menar att vi ska vara omtänksamma, vänliga och hänsynsfulla. Denna betydelse handlar om att vara RÄDD OM varandra. Även om vi enas om att vi vill vara rädda om varandra i en klass behöver vi också förstå vad det innebär. Om vi lyckas få alla att förstå att alla människor (och djur) har värdefulla skyddsbubblor kan vi gå vidare och skapa en grogrund för ett respektfullt gruppklimat. Då jag pratar om skyddsbubblor pratar jag egentligen om våra integritetszoner. Alltså våra zoner runt oss alla som vi äger och bestämmer över själva, Under lektionen gör jag ett experiment som förhoppningsvis får alla att ”se” våra skyddsbubblor. Jag blåser upp en stor såpbubbla och stoppar in en liten modell av en människa i bubblan. Jag visar att bubblor kan gå sönder. Jag har med mig en liten hacka i klassrummet som får symbolisera att vi ibland hackar på varandras bubblor. Det blir lätt att förstå hur jobbigt det blir om många ofta hackar på samma person (mobbning). Även om det bara är en som hackar vid ett tillfälle kan vår bubbla gå sönder och ganska snabbt får vi en knut i magen. Om vi inte kan lita på att våra bubblor får vara hela kan det kännas jobbigt att gå till skolan. Avslutningsvis visar jag också att bubblor kan bli starka. Jag blåser en bubbla som består av många små bubblor och visar att bubblor som sitter ihop blir starkare. Bubbelsamlingen visar att bubblor (klasser) som försöker hålla ihop blir starkare tillsammans. Om vi är rädda om varandras bubblor och ger varandra uppåtpuffar och säger TACK och FÖRLÅT, då det passar, kan alla skyddsbubblor i en klass inte bara vara hela. De kan också bli extra starka. Till sist blåser jag en liten stark bubbla som får möta ett motstånd (golvet). Bubblan studsar upp då den krockar mot golvet (om allt funkar som det ska). Ibland studsar den flera gånger. Så starka kan vi också bli om vi alla stoppar undan våra hackor och bestämmer oss för att försöka vara RÄDDA OM varandra. Inte RÄDDA FÖR varandra. VÄXA- STIL Vecka 16
Vecka 17: SAMARBETE
Om skillnaden på en kamrat och en kompis och fem saker vi kan tänka på för att vara en god kamrat. tisdag 26 april kl 8.20 – F-klass tisdag 26 april kl 10.10 – 4:orna tisdag 26 april kl 12.10 – 3:orna onsdag 27april kl 8.20 – 1:orna onsdag 27 april kl 12.10 – 2:orna (Mikaelas grupp) onsdag 27 april kl 13.00 – 2:orna (Monas grupp) Fjärde affischen Jag börjar lektionen med att berätta en berättelse om min väska utan handtag. Då en lärare såg hur jag kämpade med flera väskor frågade han mig om jag behövde ”ett handtag”. En av väskorna hade gått sönder och behövde just ett handtag. Läraren hette/heter Patrik och var slöjdlärare. Då han fick se min väska lovade han mig att fixa ett handtag till mig. Efter några år gick handtaget sönder. Då vi möttes igen berättade jag vad som hänt. Han sa då att jag hade livstidsgaranti på hantaget. Tänk att ha kollegor/skolkamrater som vill ge oss ett handtag och dessutom ge oss en garanti att detta beteende varar livet ut. Wow! Det ger mig tillit, tacksamhet, arbetsglädje och tryggheten att veta att jag alltid kan få ett handtag. Som föreläsare åker jag ofta till stora och små företag och pratar om hur vi tillsammans kan skapa arbetsglädje. I skolans värld pratas det nästan aldrig om arbetsglädje. Genom forskning vet vi att inlärning sker bäst då vi trivs, mår bra och faktiskt också skrattar och har roligt. Arbetsglädje i skolan är inget som kommer av sig själv. Arbetsglädje är alltid ett tillsammansprojekt. Oavsett om vi är vuxna på en arbetsplats eller barn på en skola. Då vi vuxna skapar arbetsglädje gör vi det med våra kollegor. Skulle ibland vilja låna in ordet i skolvärlden och prata om att alla elever är kollegor. Tyvärr har vi vuxna ofta översatt detta ord till ”kompis”. Vi säger att elever ska vara bra kompisar med alla i klassen/på skolan. Där blir det, enligt mig, ett feltänk. Ordet kompis blir då väldigt brett. Är/behöver alla elever vara kompisar med alla i en klass/på en skola? Självklart inte. Men oavsett om vi vill eller inte är alla i en klass kollegor, arbetskamrater och klasskamrater. För att göra det tydligt för eleverna tänker jag att vi behöver sära på begreppet kompisar och klasskamrater. Man är kompis med några som valt varandra som kompisar på grund av olika anledningar. De man brukar (och vill) vara med. Jag tänker att kompisordet för barn ofta är synonymt med ”nära vän” och att vi behöver ett annat ord för klass-”kompisar”. Jag lyfter därför orden ”klasskamrat” och ”skolkamrat” (även ”bänkkamrat”) och gör dessa ord synonymt till vuxenvärldens ”kollegor” och ”arbetskamrater” samt idrottens ”lagkamrater”. Då blir det lättare att prata om att alla skolkamrater oavsett om vi är kompisar eller ej har skyldigheter och rättigheter att försöka göra det vi kan för att skapa trygghet och arbetsglädje i och runt varandra. Som skolkamrater vet vi att det finns ett val att försöka vara en bra kamrat. Motsatsen, vet vi alla, sprider den otryggheten som vi alla vill motverka. Istället för ”bra kamrat” väljer jag att säga ”GOD KAMRAT”. Lektionen handlar om frågeställningen: Hur gör vi för att få alla att känna sig som vinnare? Lektionen handlar också om vad som händer då vi får den inre superstyrkan. Med våra inre styrkor kan vi känna oss som vinnare utan att behöva göra någon till förlorare. Då vi försöker vara omtänksamma mot oss själva och andra övar vi upp styrkorna godhet, empati, positiv självkänsla och social kompetens. Eleverna och lärarna får också en utvärdering. Tredje Växan
Nu har jag en lektion kvar i skolår sex och ett avslutningsmöte med personalen den 18 maj. Med sexorna kommer vi prata om de olika faserna som grupper kan vara i och hur vi tillsammans kan vara med och påverka den utvecklingen. Med respekt (rädd om) kan vi skapa den tilliten som är nödvändig för att gruppen ska ta sig till den trygga och studienödvändiga samhörighetsfasen. Den 18 maj kommer jag tillsammans med personalen (F-3) lyfta tankar om hur skolan kan utveckla detta igångsättningsarbete och göra det till sitt. Den 25 maj träffar jag övriga pedagogerna (4-6).
Har gjort en utvärdering med eleverna och lägger också ut en liten utvärderingsblankett här på bloggsidan. Gör den gärna tillsammans med ditt barn. Du får jättegärna skriva ut den och skicka den till mig: Göran Davidsson, Litslenavägen 5, 749 41 Enköping. Du kan också välja att skicka mailet till mig: info@gorandavidsson.se eller till någon på skolan och be dem att vidarebefordra den (om du vill) till mig och kanske till Johan (rektor).
Kommer också vara möjlighet att göra en digital utvärdering via Mentimeter. Ni kommer få en länk via skolan.
Så länge kan du göra en utvärdering tillsammans med ditt/dina barn
Utvärdering för Skolstaskolans vårdnadshavare tillsammans med sitt barn